Hopplöst fall?

Arbetssökande 19 åring, utan någon direkt erfarenhet whatsoever. Caféjobben ser helst att folk med tidigare erfarenhet inom branschen söker, Coop vill ha folk med kassavana och som personlig assistent så ska du helst vara 1.70 eller längre för att klara av tunga lyft.

Och som arbetssökande 19 åring skickar du iväg ansökningar till höger och vänster i ren frustration, du söker jobb som diskare, du söker jobb som städare, du söker helt enkelt alla jobb som finns. För utan någon värdefull erfarenhet så är inte du i rätt position för att vara kräsen. Du har inte råd att vara kräsen, du har ingen erfarenhet och därmed så har du hamnat i något av ett döläge. Folk tipsar dig om att skriva in dig på arbetsförmedlingen, men det de inte vet är att om du frågar en rådgivare där om vad man tjänar på att vara inskriven hos de är att svaret du får är "Egentligen ingenting". Förut fick du KAS, men inte nu längre.. Nu tjänar det ingenting till att vara inskriven. Det finns ingen hjälp att få ifrån samhället, du får klara dig på egen hand och fortsätta att söka alla jobb som finns tillgängliga och bara hålla tummarna för att någon, någon gång ska be dig att komma på intervju. Men tappa inte hoppet, vad du än gör så tappa det inte, det kan kännas som ett hopplöst fall och i mångas ögon så är det kanske precis vad vi arbetssökande 19 åringar är, men inte i våra egna ögon. Håll huvudet högt, svälj motgångarna och kämpa fram ett leende, oavsett hur plågsamt och falskt det än är. Om vi så ska behöva slå oss in på arbetsmarknaden så ja, so be it.

Vi är många, vi är 19, vi är arbetssökande och vi ger inte upp i första taget.